Rysk sjukvård i behov utav svenska lösningar

På torsdag morgonen 5 oktober möttes tiotalet medlemsbolag för ett seminarium om affärsmöjligheter i Ryssland.

Morgonen inleddes utav en bakgrund till Swecares tidigare satsningar i Ryssland av Nima Jokilaakso, samt de aktiviteter som på sistone skett från offentligt håll, även om relationen fortfarande är ansträngd.  Efter en tour-de-table presenterade Per-Olof Egli från Thriatlon som beskrev hur den ryska sjukvårdens situation, hur rysk ekonomi utvecklats och vilka effekter sanktionerna haft. En viktig presentation då det ofta upplevs finnas en brist på kunskap kring hur behov och företagssituationen i Ryssland är idag, då det ofta överskuggas av den politiska debatten i Sverige. Där andra europeiska länder aktivt söker affärer på marknaden medan den svenska närvaron på marknaden är relativt liten.

Eurasian Economic Union, ett frihandelsavtal i regionen som har likheter med NAFTA diskuterades. För affärer inom sjukvården behövs federalt accept men avtalen sker mer på regionnivå (totalt 85 st), stor variation av typ av regioner finns (med egna hälsovårdsministerier), vilket självstyre man har och ekonomisk kapacitet. Målen från PM Medvedev är att öka folkhälsan, öka läkarkårens kompetens och antal, och höja kvaliteten i vårdens organisation togs upp. Samt vilka möjligheter de planer på förbättrad kundservice och renlighet i vården kan ha för svenska bolag.

Ryssland har fler sjukhussängar (82) och läkare (46) per 1000 innevånare än OECD snittet på ca 60 respektive 30, vilket är nästan 4 ggr fler sängplatser men ungefär lika många läkare som i Sverige. Ändå finns önskemål om att öka kvantitet och kvalitet. Den egna produktionen av läkemedel och medicintekniska produkter och tjänster står man själv för 4/5 av kvantiteten men enbart 1/5 av värdet, vilket betyder att man massproducerar de billigare varorna medan man importerar de dyrare från utlandet. Det mesta av importen är från EU, men fördelat på land är Kina, Tyskland och USA de största exportörerna till Ryssland.  Det finns enorma behov för eHälsa i Ryssland, särskilt de mindre befolkade delarna, men man ligger efter i utvecklingen och nödvändig IT-infrastruktur saknas, och lagstiftningen har länge varit eftersatt på området (precis som i resten av världen). Spännande nog räknar man med att till 2025 ha fått fram en e-hälsoinfrastruktur på federal och regional nivå. Ett perfekt läge att utvärdera vår egen eHälsovision och jämföra helt enkelt!

Beträffande sanktionerna mot Ryssland som såklart är en hetpotatis i diskussioner, så gäller de främst inom vapen och-oljesektorerna och har ingen inverkan på hälsovårdssektorns import-och export. Rysslands motsanktioner har främst varit mot livsmedelsimport från EU och USA. Importsubstitueringen har däremot slagit mot flertalet bruncher, där man i första hand på federala och regionala inköp främst ska handla inhemskt. Dock med de undantag som finns för unika produkter och om produktionen och tjänsten har en del i värdekedjan i landet så påverkas man inte av importsubstitueringen i så hög grad som det ofta uttrycks. Lokaliseringen är definitivt en drivkraft även inom privata sektorn, men inget formellt hinder finns.  Vid lokaliserings situationen kommer även utländska ägare behandlas som en inhemsk då man ser positivt på investeringar i landet. Medicinsk teknik är vid sidan av bilindustrin påverkad av lokaliserings driv, men ju mer högteknologisk lösningen är desto större driv för att importera utifrån, vilket är positivt för vissa svenska företag men kan vara ett hinder för andra.

Sammanfattningsvis, så är behoven på svenska lösningar stort, men det finns även hinder såsom importsubstituering, lokalisering, bristande infrastruktur och endemisk korruption. Vi var dock överens om att marknaden är för stor och nära för att ignorera.

До свида́ния!