Hej Annika Andreasen,
vd på Svenska institutet för standarder. Ni är en ideell förening som arbetar
på uppdrag av era intressenter och ni tillhandahåller standarder och
projektleder standardiseringsarbete i Sverige. Ni agerade snabbt i våras när
covid-pandemin slog till, genom att tillhandahålla ett 40-tal standarder kostnadsfritt för att underlätta för produktion och tillgängliggörande av
personlig skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning samt samhällsberedskap i coronakrisen.
Kan du berätta mer?
 |
foto: Peter Cederling |
-Till följd av krisen beslutade SIS tillsammans med
kollegor inom Europas standardiseringsorgan CEN och internationellt genom
globala standardiseringsorganet ISO att situationen krävde exceptionella insatser.
Därför gjorde vi det möjligt för alla att kostnadsfritt få tillgång till ett
40-tal standarder med bäring på personlig skyddsutrustning, medicinteknisk
utrustning och samhällsberedskap. Man kan läsa standarderna via vår hemsida. Reaktionerna har varit
mycket positiva och vi är glada över att få möjlighet att bidra i en så svår
situation.
Berätta, under våren hur har
pandemin påverkat SIS och vad har ni gjort åt det?
-Sedan mitten av mars har SIS verksamhet bedrivits på
distans. Detsamma gäller våra kollegor i Europa och internationellt som också bedrivit
standardiseringsarbetet digitalt.
-Vi driver standardiseringsgrupper som utvecklar
standarder med ca 5.000 deltagare och experter och vi säljer standarder i
Sverige. Allt detta har vi nu kunnat genomföra
helt på distans och digitalt på ett effektivt sätt, vilket jag är glad och
stolt över. Vi kan inte dra alla slutsatser ännu, men en effekt vi ser är att något
fler deltar i utvecklingen av standarder inom vissa sektorer. I sektorer där permitteringar
och varsel gjort sig påminda ser vi inte samma positiva utveckling, vilket är
naturligt. Digital utveckling inom standardisering är viktigt. Vi kan inte
utveckla standarder utan våra deltagare. Det är enklare att delta digitalt, tar
mindre tid och kostar mindre då inga resor krävs.
Vilka hinder eller problem under utbrottet – i Sverige
och i ert internationella arbete – har ni upplevt? Ser situationen likadan ut
idag eller har det uppstått ett ”nytt normalt” läge?
-Verksamheten
har kunnat fortsätta på ett väl fungerande sätt tack vare digitala verktyg, engagerade
deltagare, medlemmar och medarbetare som alla anpassat sig väl. Men den
spontana interaktionen mellan kollegor är viktig och det är förstås något vi
saknar. Att vi inte har kunnat genomföra seminarier och utbildningar i våra
lokaler har också påverkat vår verksamhet.
-Internationellt
har vi varit väl koordinerade, i synnerhet när det gäller tillhandahållandet av
kostnadsfria standarder vilket varit gemensamma beslut mellan medlemsländerna inom
både ISO och CEN. Vi har också en särskild grupp för att koordinera, hantera
och hålla oss underrättade om initiativ som sker i olika länder i en hög takt
just nu, främst är det bevakning på Europa och Kina.
Framtidsspaning: Vilken effekt tror du att coronakrisen
kommer ha på SIS och ert arbete på längre sikt? Positivt och negativt?
-Vi tror att
SIS insats under våren gällande personlig skyddsutrustning, medicinteknisk utrustning
och samhällssäkerhet kan öppna upp ögonen för vår verksamhet och för nyttan av standarder
speciellt för de som inte haft kontakt med oss tidigare. Samtidigt ökar tempot
i sedan tidigare viktiga områden som hållbarhet, transporter och
digitalisering.
Pandemin har
forcerat en digitalisering som kommer förändra vårt arbetssätt och vi kommer
fortsätta att göra det lättare att delta i vår verksamhet. Mötet mellan
människor är dock viktigt så ibland behöver vi ses, bygga relationer och skapa
förutsättningar för kreativa lösningar. Just nu saknar många sina kollegor.
Till sist, vilken typ av stöd från Swecare tror du behövs
framöver?
-Swecare får
gärna fortsätta ordna digitala möten bland medlemmarna och med externa aktörer,
gärna i mindre grupper. Detta skulle underlätta nätverkandet, vilket är en utmaning
med distansarbete och många saknar.
-Ett ökat
engagemang inom standardisering inom hälsa, vård och omsorg kan bidra till att en
nationell kapacitet att hantera frågor som rör tillgång på produkter och
utrustning som är viktig inom hälso- och sjukvård. Samtidigt skulle det stärka svensk
konkurrenskraft och underlätta för olika industrier och professioner att hjälpa
varandra i kriser.
-Standarder
är ju ett universellt verktyg som stöder samverkan mellan olika sektorer och
branscher. En ökad samverkan kring hur vi kan hantera framtida kriser och hur
standarder kan bistå i en sådan situation är något jag vill diskutera med
Swecare ytterligare.